while you point your finger someone else is judging you

idag när jag jobbade kom det in ett överklasspar till cafét och jag verkligen kände deras nedvärderande blickar och de var snäppet till otrevliga, och jag undrar hur stockholm egentligen kunnat bli uppdelat på ett sånt sätt, att överklass ungarna som lever för att komma in på de fina ställena på stureplan kan se ner på de som har mindre pengar. bara för deras föräldrar har mycket pengar ska de ha någon slags status? om this rich bitches kommer till förorten är de ingenting, precis som att om förortsmänniskorna kommer till stureplan blir de nekade på direkten och inget värda.

nu påstår jag inte att det endast är överklass slynorna (urrsäkta ordvalet) som ser ner på förortarna, jag menar jag har också väldigt mycket fördomar. kring människorna som pratar med östermalms-svenskan.

allt de gör är att sitta på arslet och få allt serverat på silverfat, det enda dom någonsin har kämpat för är att få högre anställning och ett bättre betalt jobb, och då syftar jag på de som inte har ärvt massa cash och alltså inte gör ett PISS, medan invandrare kämpar för att få ett jobb överhuvudtaget. som reklamen säger:
det är större chans att få jobb om du heter markus än om du heter muhammed.
(detta är då min åsikt, jag försöker inte påtvinga den till någon annan)

det är ett fucked'up system, varför ska pengar och ursprung ha något med personuppfattning att göra? varför ska märken på kläder ha en avgörande betydelse om du blir accepterad eller inte? jag nöjer mig med mina kläder från gina, h&m och förr även second hand shit, och jag strävar inte efter mer. jag är uppväxt med ont om pengar, känslan att kunna klara sig själv, BEHÖVA jobba, och lära mig att stå på mina egna ben. jag är hellre en människa som nöjer mig med lite än en som alltid strävar efter mer.

fucking fördomar



ett litet tillägg:
jag drar inte alla efter en kam, SÅ fördomsfull är jag inte