while you point your finger someone else is judging you

Himlen är oskyldigt blå som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå är himlen så oskyldigt blå.

När vi växte upp, lekte livet, vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår framtid skulle bli oförbrukat fri.
Somrar svepte fram, jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.

jag kommer alltid tycka att Ted Gärdestad var en underbar människa, han har nog dom vackraste texterna som en svensk man har skrivit. may him rest in peace