Förintelsen - Historia
Förintelsen är namnet på den systematiska utrotning av 6 miljoner judar .
Nationalsocialisterna propaganda för antisemitismen gav inget nämnvärt politiskt inflytande under 1920-talets senare del. Vid riksdagsvalet 1928 vann de endast 12 mandat. Trots det svaga politiska stödet hade propagandan indirekt stärkt antisemitismen. Den ekonomiska kri- sen 1930 blev en succé för dem. 1933 nådde Nationalsocialisterna med Hitler som ledare riksdagsställning och snart var de ensamma herrar över tyskland. Direkt efter det att Hitler gripit makten genomfördes en utrensning av judar ur statlig tjänst. Han förbjöd också all anställning av judar i statlig tjänst. Man stiftade lagar som skulle begränsa judarnas fria yrkesval. Den 1/4 1933 utfördes en bojkott mot judiska affärer. Bojkotten avslutades samma dag men fortsatte i det tysta och ledde till att många judiska företag fick avvecklas. Judarna berövades på olika sätt på sina poster. En social deklassering genomfördes av judarna och de utsattes för hån och övergrepp av den tyska befolkningen. Fram tills denna tid hade alla judefientlighet aktioner letts av det nationalsocialistiska partiet, men i september 1935 gjorde staten sina första riktiga ingripanden.
Nu antogs Nürnberglagarna. Genom dessa lagar berövades judarna sitt tyska medborgarskap, judarna förbjöds att knyta äktenskapliga eller utomäktenskapliga förbindelser med tyskar och det förbjöds att anställa tyska hembiträden. 1938 gick Nationalsocialisterna över till allmänt och öppet våld. Systematiskt plundrades judiska hem över hela Tyskland. Hundratals synagogor brändes ned till grunden och i massor fördes judar till de första koncentrationslägren eller förmåddes att utfattiga lämna Tyskland. Vidare uteslöts judarna från affärsliv och hantverk, stängdes ute från den allmänna fattigvården och förbjöds att beträda allmänna bad, parker och lokaler.
På våren 1939 tvingades de arbetslösa judarna till hårt arbete. De hänvisades till bestämda kvarter som de inte fick lämna. År 1941 blev alla judar tvingade att bära den gula Davidsstjärnan som kännetecken. Målet för den politik som fördes var att skilja judarna från det tyska folket i överenskommelse med den raslära som Nationalsocialisterna gjort till sin. Den skulle också leda till att inom Tyskland pressa ned judarna till ett föraktat pariaskikt eller tvinga dem att utvandra. De metoder man tillgrep för att nå sitt mål hade många slående likheter med medeltidens judeförföljelse och hade delvis direkt kopierade mönster från densamma.
Den expansion tyskarna genomförde under andra världskriget ledde till att de antisemitiska åtgärderna överfördes till bl.a. Österrike, Polen och Nederländerna. I Italien infördes till följd av vänskapsförbindelserna med Tyskland samma undantagslagar som i Tyskland fast något mildare.
Krigsutbrottet 1939 ledde till en ytterligare skärpning av de antisemitiska aggressionerna inom Tyskland. Hitler utpekade i sina tal judendomen som andra världskrigets egentliga anstiftare.
jag får ont i hela kroppen när jag läser det här.
Nationalsocialisterna propaganda för antisemitismen gav inget nämnvärt politiskt inflytande under 1920-talets senare del. Vid riksdagsvalet 1928 vann de endast 12 mandat. Trots det svaga politiska stödet hade propagandan indirekt stärkt antisemitismen. Den ekonomiska kri- sen 1930 blev en succé för dem. 1933 nådde Nationalsocialisterna med Hitler som ledare riksdagsställning och snart var de ensamma herrar över tyskland. Direkt efter det att Hitler gripit makten genomfördes en utrensning av judar ur statlig tjänst. Han förbjöd också all anställning av judar i statlig tjänst. Man stiftade lagar som skulle begränsa judarnas fria yrkesval. Den 1/4 1933 utfördes en bojkott mot judiska affärer. Bojkotten avslutades samma dag men fortsatte i det tysta och ledde till att många judiska företag fick avvecklas. Judarna berövades på olika sätt på sina poster. En social deklassering genomfördes av judarna och de utsattes för hån och övergrepp av den tyska befolkningen. Fram tills denna tid hade alla judefientlighet aktioner letts av det nationalsocialistiska partiet, men i september 1935 gjorde staten sina första riktiga ingripanden.
Nu antogs Nürnberglagarna. Genom dessa lagar berövades judarna sitt tyska medborgarskap, judarna förbjöds att knyta äktenskapliga eller utomäktenskapliga förbindelser med tyskar och det förbjöds att anställa tyska hembiträden. 1938 gick Nationalsocialisterna över till allmänt och öppet våld. Systematiskt plundrades judiska hem över hela Tyskland. Hundratals synagogor brändes ned till grunden och i massor fördes judar till de första koncentrationslägren eller förmåddes att utfattiga lämna Tyskland. Vidare uteslöts judarna från affärsliv och hantverk, stängdes ute från den allmänna fattigvården och förbjöds att beträda allmänna bad, parker och lokaler.
På våren 1939 tvingades de arbetslösa judarna till hårt arbete. De hänvisades till bestämda kvarter som de inte fick lämna. År 1941 blev alla judar tvingade att bära den gula Davidsstjärnan som kännetecken. Målet för den politik som fördes var att skilja judarna från det tyska folket i överenskommelse med den raslära som Nationalsocialisterna gjort till sin. Den skulle också leda till att inom Tyskland pressa ned judarna till ett föraktat pariaskikt eller tvinga dem att utvandra. De metoder man tillgrep för att nå sitt mål hade många slående likheter med medeltidens judeförföljelse och hade delvis direkt kopierade mönster från densamma.
Den expansion tyskarna genomförde under andra världskriget ledde till att de antisemitiska åtgärderna överfördes till bl.a. Österrike, Polen och Nederländerna. I Italien infördes till följd av vänskapsförbindelserna med Tyskland samma undantagslagar som i Tyskland fast något mildare.
Krigsutbrottet 1939 ledde till en ytterligare skärpning av de antisemitiska aggressionerna inom Tyskland. Hitler utpekade i sina tal judendomen som andra världskrigets egentliga anstiftare.
jag får ont i hela kroppen när jag läser det här.
Kommentarer
Trackback
