bli blodgivare idag
Jag är en jävla Hycklare.
Jag har varit med i Rädda Barnen (då jag hade en inkomst), jag köper alltid Situation STHLM (hälften av priset på tidningens 40:- går till stadens hemlösa), jag lägger alltid, då jag inte glömmer, myntväxeln till Röda Korset när jag handlar, men jag törs mig fan inte på att ge blod?!
Min värsta fobi är sprutor i armvecket. Skit hit o dit att "men det gör ju inte ont". NEJ TACK JAG VET!? Men känslan av att ha den där nålen i min BLODÅDRA(??) får mig att må illa och obehaget i kroppen gör så att jag blir svimfärdig. Så tuff som är, och jag hatar att min kropp styrs av något som inte är jag, en känsla som jag inte kan kontrollera, gick jag till en blodbuss med min mamma och skulle ta mig fan ge blod. Men innan måste man såklart lämna ett prov så att man inte har några smittbara sjukdomar. Jag pinade mig igenom dessa tre(?) rör som skulle tas medan sköterskan talade om för mig hur duktig jag var - samtidigt som jag ville kräkas på henne och hennes lugnande ord, åkte hem, väntade, fick hem ett brev några veckor senare om att jag kan nu ge blod. Men LIKFÖRBANNAT har jag inte tagit mig dit.
Jag läste precis ett inlägg på min kompis blogg då hon skriver om att hon har varit och gett blod (eller steg 1, gett ett prov), och under hela inlägget kröp det i kroppen på mig och jag hade en äcklad min och kände hur det började snurra i huvudet.
Jag avskyr att ha en fobi. Jag hatar den här känslan som är starkare än mitt eget förstånd. Jag vill bli av med det. Det är därför jag ens satte mig i en blodbuss från början, men inte ens en pistol skulle kunna få mig att gå tillbaka. Jag AVSKYR DET!
Så. Tack för mig. Behövde skriva av mig mina äckliga känslor,
Ciao.
Förresten: Ge blod!
Jag har varit med i Rädda Barnen (då jag hade en inkomst), jag köper alltid Situation STHLM (hälften av priset på tidningens 40:- går till stadens hemlösa), jag lägger alltid, då jag inte glömmer, myntväxeln till Röda Korset när jag handlar, men jag törs mig fan inte på att ge blod?!
Min värsta fobi är sprutor i armvecket. Skit hit o dit att "men det gör ju inte ont". NEJ TACK JAG VET!? Men känslan av att ha den där nålen i min BLODÅDRA(??) får mig att må illa och obehaget i kroppen gör så att jag blir svimfärdig. Så tuff som är, och jag hatar att min kropp styrs av något som inte är jag, en känsla som jag inte kan kontrollera, gick jag till en blodbuss med min mamma och skulle ta mig fan ge blod. Men innan måste man såklart lämna ett prov så att man inte har några smittbara sjukdomar. Jag pinade mig igenom dessa tre(?) rör som skulle tas medan sköterskan talade om för mig hur duktig jag var - samtidigt som jag ville kräkas på henne och hennes lugnande ord, åkte hem, väntade, fick hem ett brev några veckor senare om att jag kan nu ge blod. Men LIKFÖRBANNAT har jag inte tagit mig dit.
Jag läste precis ett inlägg på min kompis blogg då hon skriver om att hon har varit och gett blod (eller steg 1, gett ett prov), och under hela inlägget kröp det i kroppen på mig och jag hade en äcklad min och kände hur det började snurra i huvudet.
Jag avskyr att ha en fobi. Jag hatar den här känslan som är starkare än mitt eget förstånd. Jag vill bli av med det. Det är därför jag ens satte mig i en blodbuss från början, men inte ens en pistol skulle kunna få mig att gå tillbaka. Jag AVSKYR DET!
Så. Tack för mig. Behövde skriva av mig mina äckliga känslor,
Ciao.
Förresten: Ge blod!
Kommentarer
Trackback
